Idag ska jag hjälpa min kollega att beskriva en ganska ovanlig men väldigt omtyckt fetisch – den så kallade blöjfetischen eller infantilismen. Utövare av denna fetisch kallas även DL, efter det engelska uttrycket diaper lover, blöjälskare. Det är framförallt män som har denna mångfacetterade böjelse. Han eller hon som har denna fetisch blir sexuellt upphetsad av att bära blöjor eller av att se sin partner bära sådana. Även bärandet av bebiskläder, kyskhetsbälten eller dagiskläder kan upplevas som stimulerande. Nappar, nappflaskor eller att suga på tummen är populärt bland vännerna till denna fetisch. Det betyder dock absolut inte att man tänder på barn eller bebisar!
Fetischen är som sagt mångfacetterad: att kissa på sig, bli torkad och få blöjorna bytta samt bestraffnings- eller belöningsritualer och omvårdnad genom “blöjmamman” eller en sjuksyster är varianter. Vid alla dessa ritualer är “barnets” passivitet och “föräldrarnas” dominans och omhändertagande kärnan i rollspelet.
Blöjorna och kläderna ska likna originalen så att de kan “användas”, det vill säga smutsas ner. Kläderna kan även vara av lack eller latex för att framhäva fetisch-aspekten i det hela. Även möbler som t.ex. spjälsängar och barnstolar finns att köpa i vuxenstorlekar.
Det finns inga vetenskapliga förklaringar vad böjelsen beror på. Det ligger i sakens natur att sådana undersökningar inte är populära. Man pratar om en sexuell störning endast om personen själv lider av det eller inte kan ha ett “normalt” sexliv utan blöjor.
Säkert är i alla fall att bestraffningen och känslan av beroende och att vara skyddad och omhändertagen av sin partner är den sexuella kärnan i blöjfetischen. Blöjlekar hör alltså till kategorin BDSM där blandningen av dominans, beroende, hängivenhet och bestraffning är centrala delar.
För de som gillar blöjor finns ett litet men gediget urval av byxor och blöjor av latex.

(3 Votes / Betyg: 4,33 av 5)